test

Kod för att importera min blogg till Nouw: 4447178639

Att läsa ut en bok

När jag var barn så läste jag mycket. Böcker var bland det bästa jag visste och innan jag hade hunnit fylla 10 år hade jag mer böcker i min bokhylla än vad många av mina jämnåriga vänner har i sina bokhyllor idag. Jag älskade att gå på biblioteket och stod nästan alltid i kö på någon bok. Bibliotekarien visste mitt namn utantill så jag måste ha hängt där mer än jag minns. 
 
Jag har alltid varit duktig på vårt språk, duktig på att skriva och duktig på att formulera mig. Jag tror att detta beror på att jag från att jag var i femårsåldern läste böcker varje kväll. Jag minns ett sommarlov, jag var kanske 13 år, där jag satt med näsan i en bok nästan hela tiden och till slut så sa min mamma till mig att sluta läsa och göra någonting annat. 
 
Tyvärr så hände någon kring gymnasiet. Dels dök de sociala medierna upp och de tog ett fast grepp om mig och dels så fanns det så mycket annat att läsa genom skolan så att läsa för nöjes skull var inte längre lockande. Sen jag slutade gymnasiet för fyra och ett halvt år sedan så har jag kanske läst ut 2 böcker. Totalt. Jag har inte kunnat komma till ro med en bok och det är något som gett mig lite ångest och också något som gjort mig så himla ledsen. Jag har märkt hur jag blivit sämre på att skriva och formulera mig och jag är helt säker på att det har med det att göra. 
 
I slutet på augusti lånade jag en bok av Jennie som jag hade hört om och som jag verkligen ville läsa. Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt. Den handlar om dödsstraff i USA och är någonting som intresserar mig mycket ur ett samhällsperspektiv. Jag började läsa boken och gjorde det i några dagar innan min invanda vanor kom tillbaka. Så i förra veckan fick jag ett ryck. Bestämde mig. Igår läste jag ut boken. Boken i sig var jättebra och jag är så glad att jag har läst den men jag är ännu mer glad över att jag inte bara har läst ut en bok, jag har redan börjat på en ny. Jag trodde aldrig det kunde kännas så stort att läsa ut en bok men det känns bra i hela kroppen. Jag känner mig pepp på att läsa igen. Nu har jag bara ca 15 olästa böcker kvar i bokhyllan. Mitt mål är att de ska vara utlästa innan året är slut. Det är ett stort mål med tanke på att jag läst ut ca 3 böcker på 4 år. 
 
Men det ska gå. 

Ingen rubrik

Jag tackade ja. Den 17 augusti börjar jag på Linköpings Universitet. Jag har sån ångest. Det går i vågor men den är där hela tiden. Jag vet fortfarande inte om jag vill. Jag vet fortfarande inte om det är rätt. Borde jag valt ett mindre lärosäte? Eller kanske att plugga på distans? Jag vet inte. Jag får helt enkelt gå på uppropet och köra en tid och känna av. Det är ju praktiskt taget omöjligt att veta om det är rätt innan jag har testat. 

Kroppen och huvudet skriker "NEJ NEJ NEJ NEJ!" men jag vet inte om det är ångesten som skriker eller om det är min magkänsla. Ångesten har nämligen ockuperat även den. Tänker att jag får prova och är det inte vad jag tänkt så får jag väl ta det därifrån. Med en erfarenhet & en studieskuld rikare. 
Helst skulle jag vilja ha det som i våras. Då var jag lycklig. Jag jobbade, mådde bra och levde. Hade ingen ångest. Vill dit igen. Vill ju helst jobba. 
 
Jaja, vi får se vad som händer. Jag är ju fortfarande ung.
 
 
Update 22/8: Det blev inte alls så. Jag valde att lämna över min plats till reserv. Magkänslan säger nej av en anledning. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0