Music, makes the people come together ♪

Jag såg Madonna igår. Jag såg Madonna igår. Jag har så mycket känslor kring gårdagen och det finns väl inget bättre ställe att skriva om det än här? Jag har lyssnat på Madonna länge. Hon var ju en ikon långt innan jag föddes och när jag någon gång där i början på tonåren upptäckte att det fanns så himla mycket bra musik där ute så uppenbarade hon sig första gången. Jag har lyssnat på Madonna mycket och hon har präglat mig i min musikaliska stil. Hon har till och med släppt en av mina absoluta favoritlåtar, alla kategorier - Like a prayer. 
 
Igår packade vi in oss i bilen och åkte till Stockholm. Vi kom till arenan i bra tid och hann både hejdå och stå i kö. Jag hade aldrig varit i Tele2 Arena innan så det var lite spännande med en ny arena, Globen är ju nästan "hemma" numera. Med globen färgad i Frankrikes färger blev vi kroppsvisiterade innan vi fick entra arenaområdet ens och visst kände man av att allting inte riktigt var som det hade varit dagen innan. 
 
 
Efter viss väntan (närmre 40 minuter efter sagd tid) och hyfsat dålig DJ som förband kom hon i en stor bur från taket och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Det var Madonna. Madonna! Jag blev så överväldigad. Få människor har jag känt är en så ouppnåelig människa som Madge. Och där kom hon sjungande på Iconic inspärrad i en gigantisk bur, från taket! Fantastisk entré! Showen fortsatte med en av mina favoriter från senaste skivan (som jag inte förstår varför så många andra dissar!) Bitch, I'm Madonna följt av både gamla och nya låtar. 
 
Snacka om show! Jag är så imponerad, jag hade inga direkta förväntningar då jag hört att hon skulle vara dålig live och ofta lite grinig och på dåligt humör. Den Madonna som jag såg igår gav verkligen 110% under hela showen och verkade ha genuint roligt på scen, jag såg henne le och skratta mot sina dansare och mot publiken flera gånger. 
 
Efter att hon hade kört Dress you up så gick hon så långt ut på catwalken hon kunde och sedan tog hon tillfället i akt att prata om dåden i Paris. Hon berättade att hon hade tänkt ställa in konserten men hade tänkt om för det är ju exakt det terroristerna vill, de vill tysta ner och skrämma oss och den glädjen ska vi inte ge dem. Även om jag har lite svårt för den extrema mediala uppmärksamheten kring händelserna i Paris så vill jag ju, självklart inte, förminska det. Det är fruktansvärt det som hänt och det kändes på något vis skönt att hon pratade om det och om världen i stort. Att befinna sig på en så intim plats där 40 500 andra människor håller med. Där 40 500 människor också är goda. Det visar att vi är fler. Vi kommer alltid att vara fler. 
Hon avslutade sitt tal med att hålla en tyst minut och att befinna sig i en arena med så extremt mycket andra människor och alla är tysta var mäkigt, det gav mig en tår i ögat för det blev så tydligt. Godheten är större. Vi är fler. Efter den tysta minuten fortsatte hon med låten jag kommit att älska - Like a prayer. Hela läktaren lystes upp av skärmar och lampor från mobiltelefoner och det var en magisk känsla. Det var precis som att något släppte från folks axlar efter det. Det blev lite lättare stämning i arenan, folk vågade dansa lite mer. Det var.. obeskrivligt. Jag tror man måste ha varit där. Eller så kan man kolla på det här youtubeklippet och uppleva det igen och igen och igen och igen. 
 
 
Om man ska sammanfatta konserten så kan man säga att det inte fanns en enda dålig låt. Linneá frågade oss efter konserten vilken låt vi tyckte vi var bäst och det var så svårt att säga för ALLT var verkligen jättebra. Klart att vissa låtar var bättre än andra men det fanns inte ett enda dåligt nummer. Hennes sång var kanske inte den bästa och ibland var det rejält svajigt på sången men helheten var så mycket över förväntan. Jag blev så imponerad över hur hon rörde sig på scen. 
 
 
Det känns på något sätt som att jag hittat tillbaka till musiken. Till det som jag hållit absolut mest kärt. Det är månader sedan jag lyssnade på musik sist. Alltså, startade mitt iTunes (inget spotify här inte!) och satte på mig lurarna och bara lyssnade på musik. Det hände någonting igår. Jag vet inte vad det var men när jag såg en av de absolut största och bästa artisterna jag vet stå på en scen så vaknade kärleken och behovet av musik igen. Jag är så tacksam för det. 
 
Jag avslutar nog med att citera mig själv från när jag laddade upp en bild på facebook under konserten: 
 
Tack Madonna. 
 
Om någon vill lyssna på låtarna som spelades igår så finns här en spellista till Apple Music
Bilderna är tagna med min telefon så kvalién är stundvis ganska kass. 

London '15 - Dag 1

Ibland blir jag så besviken på mig själv för att jag aldrig skriver längre. Jag tänker att jag ska skriva om saker som händer i mitt liv men jag gör det aldrig. Det är synd för när jag väl sitter här med datorn i knät så glider fingrarna längs med tangentbordet som om jag aldrig har gjort något annat. Får försöka bättra mig, helt enkelt. 
 
Jag tänkte iallafall skriva några rader om min och Emmys vistelse i London. Vore ju trist att inte ha det förevigat när det var en sån hellyckad resa! Jag kan även säga att jag, som aldrig har känt att jag verkligen måste åka till London, totalt förälskade mig i staden och vill åka tillbaka typ imorgon igen. 
 
Vi började vår resa med att gå upp innan solen för att åka till flygplatsen. Mamma var gullig och följde med så att hon kunde ta bilen med sig hem igen. Det var sjukt dimmigt ute och jag fick ha fläkten på högsta i bilen för att rutorna inte skulle imma igen. Blev bättre när det började ljusna ute dock. Är sjukt glad att vi bor så pass "nära" en hyfsat stor flygplats. Tar bara drygt 40 minuter till Skavsta vilket är så himla skönt. På flygplatsen sa vi hejdå till mamma och sedan fick vi vänta i typ en timme (vi ville vara ute i god tid eftersom ingen av oss har rest med flyg själv förut så vi har inte direkt vanan inne) innan de öppnade säkerhetskontrollen. Vi gick igenom den, kollade en snabbis på tax freen men köpte bara en vatten och sedan väntade vi lite till. Väl på flygplanet så var jag lite nervös faktiskt, var några år sedan jag flög sist så jag mindes inte känslan. Emmy var jätterädd och nervös, säkert mer än vad hon berättade för mig men allt gick bra och vi landade i London tidigt på morgonen. Vi gick och åt lite frukost på flygplatsen där och sedan gick vi för att leta reda på vårt tåg som skulle ta oss in till London. 
 
När vi kom ner där tågen gick så fick vi veta att det var något fel på ledningarna och vi fick åka med ett tåg till Cambridge och där byta till ett tåg som tog oss till Kings Cross. Det var lite förvirrat men som tur är ju britterna så himla hjälpsamma och trevliga. Det största problemet för oss var att vi nu hamnade på fel sida stan och på ett ställe där den tunnelbanelinjen vi skulle till inte gick. Vi gick ner i tunnelbanan för att försöka köpa biljetter men det var så förvirrande och så extremt mycket folk att vi bestämde oss för att gå till en annan T-station en bit bort. 
 
Vi frågade om vägen och började gå. Och gå. Och gå. Vi gick hur länge som helst och tack vare att vi missade att svänga in på en gata så fick vi gå en jättelång omväg. Det är minsann inte lätt att orientera sig i en helt ny stad. Speciellt inte när man är två lantisar som jag och syrran. Efter mycket om och men så hittade vi till Russel Square och där köpte vi våra kort och sedan åkte vi till hotellet. Jag måste säga att tunnelbanesystemet i London är fantastiskt! Tydligt, lättnavigerat och man behöver aldrig vänta. Kan man åka tunnelbana i Stockholm så kan man åka tunnelbana i London. 
 
När vi hade checkat in på vårt rum så vilade vi lite, vi var ju ganska trötta, och sedan så minns jag inte riktigt men jag tror att vi fräschade upp oss, bytte kläder (det var betydligt varmare i London än vi hade räknat med) och åkte till Madame Taussads. När vi kom dit var klockan runt två om jag minns rätt och jag kommer ihåg att jag blev fullkomligt chockad när jag såg kön. Vi hade förköpt biljetter så jag frågade en som jobbade där om det var vår kö också men det visade sig att vi skulle gå in genom en annan ingång där det inte var någon kö alls. Score! 
 
Madame Taussads var mycket roligare än jag trodde, jag hade hört att det var överskattat och att det mest var trångt och bökigt. Visst, det var mycket folk och stundtals var det trångt men vi hade inte bråttom utan tog oss tid och hade faktiskt riktigt riktigt roligt! Blev lite besviken på Gagas docka för den var inte alls lik. Vissa var ju väldigt lika men tyvärr inte Gaga. Både jag och Emmy tyckte att den lilla historieresan var riktigt rolig, blev en personlig favorit för oss båda faktiskt. Lite otippat! 
 
 
När vi var klara på Taussads så visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Det började bli kväll men vi hade ingen lust att åka tillbaka till hotellet än. Vi hade dessutom inte ätit sedan vi var på flygplatsen så det var något vi behövde göra. Vi bestämde oss för att åka till Kings Cross och kolla in platform 9 3/4 och man kan väl konstatera att det var kö. Det var så mycket kö till att ta kort med bagagevagnen i väggen att man fick gå UT och vänta. Vi hade ingen lust med det så vi ställde oss i kön till presentshoppen istället. Vi tar bagagevagnen på vår nästa resa. 
 
 
Jag tyckte det var trångt inne i presentshoppen och började känna mig lite hängig (tröttheten slog till big time!) så jag kollade bara lite innan jag gick ut. Emmy, som är betydligt större potterhead än mig, däremot shoppade upp en massa pengar där inne men det är nog inget hon ångrar direkt. Vi köpte sedan med oss lite mat och tog en buss tillbaka till hotellet. 
 
Att ta en buss var en jättebra idé, det tog visserligen lång tid men man fick se så himla mycket! Bussen åkte också förbi Oxford Street så då kunde vi kolla lite hur det såg ut där genom bussfönstret. När vi kom fram så gick ner till Kensington Gardens som bara låg ett stenkast (bokstavligt talat) från hotellet och där intog vi vår picknick. Tyvärr var det inte så himla gott, så det var bortkastade pengar, men det kunde man ju inte veta innan. Efter att vi ätit upp så tog vi en promenad runt i parken och vi var även en sväng på Hyde Parks delar. Vi såg hur mycket ekorrar som helst och hänfördes hur fint det var! Vi trivdes verkligen jättebra i parken och gick länge. Det var en härlig, varm sommarkväll och jag tror att både jag och syrran var ganska lyckliga över att vi var i London. 
 
När vi kom tillbaka till hotellet så bad vi dem om vägbeskrivning till där konserten skulle vara nästa dag men enligt dem var det hur krångligt som helst att ta sig dit. Så visade sig inte alls vara fallet men mer om det i nästa inlägg. 
Vi gick upp på vårt rum och zappade runt på teven tills vi hittade en kanal som visade Big Bang Theory (halleluja!) och sedan somnade vi ganska lätt, nöjda men utmattade efter för första dag i London. 

artRave Herning: Hela resan

Börjar bli dags att få ner detta i ord. Det är så svårt att beskriva men jag ska göra mitt bästa, för min egen skulle så att jag sen ska kunna gå tillbaka och läsa. Det gör ont i hela mig av att veta att allting är upplevt nu och att jag inte har möjligthet att se fler artRaves.
 
Torsdag
På torsdagen så satte jag mig på tåget och begav mig till småland. Det ska erkännas att jag var lite nervös. Även om jag träffat hur mycket vänner från nätet under mina år och så vidare så var detta speciellt. Vi var fyra stycken, ingen av oss hade träffats ordentligt innan och vi skulle dessutom bila till Danmark tillsammans. Oron visade sig vara helt onödig och efter att jag nästan missat mitt tåg i Linköping så kom jag tillslut fram till Nässjö där vi alla möttes upp. Resten av eftermiddagen och kvällen bestod av lite shopping, förberedelser och packning. Sedan gick vi och la oss för att iallafall få några timmars sömn.
 
Fredag
Klockan 03.22 skickade jag iväg en snap till mina vänner och bekanta om att vi nu var påväg till Danmark. Förvånansvärt pigga (just då gick vi nog enbart på någon form av adrenalin) med tanke på de få timmar sömn vi hade i bagaget. Vi lyssnade på Gaga mer eller mindre hela bilresan till Varberg och kom fram i mycket god tid till när färjan skulle gå vilket var väldigt skönt. Själva färjeresan till Grenå kan ha varit det som var segast under hela vår vistelse. När vi kommit ombord köpte vi alla något att äta, för även om vi hade ätit på vägen ner så var vi hungriga, och när vi hade ätit och vi började slappna av så kom tröttheten som ett brev på posten. Vi hittade några bänkar i en korridor där vi la oss och jag vet inte hur länge vi sov, en halvtimme kanske, men den lilla tuppluren gjorde susen. Resten av båtresan spenderade vi med att försöka surfa på båtens urusla wifi, fönstershoppa i border shopen och så.. hängde vi mest.
 
När vi kom i land så skulle vi försöka hitta till Herning, vilket faktiskt gick över förväntan med hjälp från en karta vi köpte på båten. Vi stannade och åt och sedan gav vi oss ut på väg 15 mot Herning. Resan dit gick bra och när vi väl kom fram till Herning så stannade vi på en bensinstation och frågade om vägen till vårt hotell som bara låg en liten bit därifrån. Vi hittade även dit och vid det här laget började vi prata om vilket flyt vi hade haft hittills. Vad vi inte visste var att flytet skulle fortsätta hela resan igenom. Vi checkade in på hotellet och vid denna tidpunkt så försökte vi fortfarande att göra oss förstådda på svenska vilket vi snart skulle ge upp. Danskan var helt hopplös att förstå. Efter att vi installerat oss i våra rum och vilat lite så gick vi till köpcentret som låg mitt emot hotellet. Vi gick runt och kollade i lite butiker men jag köpte inget själv pga det är dyrt i Danmark. Sedan gick vi och åt på Jensens Bøfhus som låg i gallerian vi var på vilket var helt sjukt najs. Att sitta ner och äta ordentlig mat tillsammans var verkligen vad vi behövde. Tidigare på dagen hade vi stannat på ett McDonalds i Grenå men det vet vi ju alla hur näringsrikt det är på en skala. Efter att vi hade ätit så gick vi tillbaka till hotellet och chillade lite. Vi hade tänkt ta buss till arenan dagen därpå men kom fram till att vi skulle ta bilen ändå och tog reda på hur vi lättast tog oss dit. Runt åtta på kvällen sa vi godnatt och Jossan och Linda gick in till sig och jag och Linnéa gick in på vårt rum. Vi chillade lite mer men var vid det här laget ganska så trötta så jag tror att jag och Linnéa sov båda två strax efter nio.. 
 
Lördag
Dagen D! Dagen som vi hade väntat så himla länge på och som var hela anledningen till att vi var i Danmark. Dagen som det nyss hade varit 200 dagar kvar till. Nu var den här. Efter att vi hade ätit en ordentlig frukost på hotellet och gjort oss iordning så packade vi in oss i bilen och begav oss till arenan. Vi hade dagen innan print screenat en vägbeskrivning så vi hittade dit utan några som helst problem. Vi parkerade, plockade på oss alla de saker som vi skulle ha med oss till kön och så gick vi. Jag var lite nervös vid det här laget. Jag visste inte alls vad vi skulle förvänta oss. Skulle det vara 20, 50 eller 100 före oss i kön liksom? När vi närmade oss kön så fick vi först se en ganska lång kö. Vi ställde oss längst bak i den och frågade om det var den vanliga eller LMZ. Efter lite problem med språket (danskar vill verkligen inte prata engelska om de slipper) blev vi pekade till en kille som hette Casper. Vi visste inte då att det var han som var en av de som hade Lady Gaga Denmark men vi skulle snart få veta det. Han skrev nummer på våra händer och det visade sig att vi, trots att vi inte kom till arenan förrän runt 10, var nummer 20, 21, 22 och 23. Helt sanslöst! Vi blev så glada när vi insåg det. Sen återstod bara runt 7 timmars köande utomhus. Vi hade dock tur för det kom knappt något regn alls. Vår största farhåga var att det skulle regna liksom. Däremot blåste det en himla massa men det har jag förstått att det gör mer eller mindre hela tiden i Danmark. Det är ju ganska platt. Vi hälsade på våra svenska vänner Alma och Jacob som var längst fram i kön. Köandet gick verkligen över förväntan. Vi lärde känna Casper lite grann och även hans vän och kollega Emilia. Det är väl en av de allra mest fantastiska sakerna  med att vara del av en fanbase. Man lär känna nya människor! Vad gjorde vi i kön då? Vi åt och väntade och väntade och åt. Vi hade lite godis, chokladbollar och mat med oss. 
Jag vet inte exakt klockslag men jag tror att det var runt fyra som de började släppa in oss i foajen. Vi fick våra "presenter" och vårt guldiga band som jag faktiskt fortfarande såhär tre veckor senare har runt min handled. Borde kanske klippa av det snart? Sedan fick vi köa lite mer. Det var dock ganska mysigt och man kunde känna att det fanns en förväntan i luften. Runt klockan 18, alltså 8 timmar efter att vi kommit till arenan, blev vi insläppta i själva arenan. Vi fick gå lungt och stilla och alla lydde. Det var faktiskt ganska skönt att det hela gick så stillsamt till för då behövde man inte oroa sig för att folk skulle tränga sig eller liknande. Vi hade sedan innan bestämt var vi skulle stå så vi ställde oss där direkt istället för att springa fram till scenen. Eller ja, jag sprang fram först men insåg snabbt att jag hellre stod med mina vänner så jag litade på deras omdöme om att de hade valt en bra plats. Jag kommer ihåg att vi alla var lite förvånade över hur "liten" scenen var. När man sett videos så hade man fått intrycket att själva catwalkområdet var större än vad det var. Strax efter att vi släppts in och intagit våra platser så släpptes de med vanliga biljetter in och det var betydligt stressigare för dem för de sprang runt som maniacs. Där någonstans så hittade vi Tereza, hennes syster och Linnéa R och vi bildade ett eget litet svenskt camp. Återigen var det så himla kul att träffa nya vänner! Sedan var det återigen dags för lite mer väntan. Halv åtta gick Lady Starlight på scenen och jag är säker på att hon är jätteduktig på det hon gör och allt men jag kan inte med henne. I mina öron låter det mer eller mindre likadant i 45 minuter vilket betyder att de 10 första minutrarna är najs ungefär och att det sen bara är en fortsatt väntan på det man är där för. 
 
 Peppade brudar!
 
Lite efter nio började det däremot hända saker och helt plötsligt stod hon där på scenen. Mother Monster. Lady Gaga. Den mest magiska kvinna jag känner till. Jag kommer ihåg att vi skrek allihopa och jag minns att jag kände hur hela kroppen vibrerade. Där och då var jag så lycklig som man kan vara. Där och då så var all den väntan som det hade tagit till det ögonblicket värt det. Konserten var verkligen över förväntan och tjejerna hade valt en superbra plats att stå på. Jag var hänförd under hela konserten över närheten till henne. Över att hon var där, bara några meter ifrån mig.
    
 
Grejen med Gaga är också att hon är närvarande. Jag har sällan sett någon artist, oavsett arenastorlek, som är så närvarande som Gaga är och jag tycker att det är så fantastiskt. Hon är där och hon är där för oss. Att välja ut några favoritnummer är jättesvårt. Jag gillade G.U.Y, Applause, MANiCURE, Gypsy, Bad Romance osv. Men om jag bara fick välja ett nummer så skulle jag välja Born This Way. Lady Gaga Denmark hade anordnat en "flashmob" där de delat ut hundratals A4 där det stod "Thank You" och så var det ett hjärta med en dansk flagga i och denna skulle vi hålla upp under Born This Way. När jag hörde om idén så tyckte jag att det lät kul men jag trodde aldrig att det skulle ge den effekten det gav. Bara det ögonblicket var värt alla pengar i världen och jag är så glad att jag var där för att känna vibrationen i arenan och se Gagas reaktion på riktigt. Arenan jublade och stampade fötter och det fanns en så kärleksfull känsla över hela arenan och Gaga grät och verkade tagen av initiativet.  
Det finns fler klipp om man söker på youtube där man även ser det vi höll upp men jag tycker man ser hennes reaktion så fint på detta klipp. Sök på youtube om ni vill se ur annan vinkel. 
 
Detta var fjärde gången jag såg Gaga live och man tröttnar aldrig. Hon är så genuin och just att hon är där för oss gör det hela så magiskt. Att försöka förklara för någon som inte är där är svårt men det är få gånger jag känner mig så rätt och så lycklig som när Gaga sjunger eller när hon pratar. Alla vi som delar den stunden är en familj och vi förstår varandra. Det låter helflummigt men det är så det känns. 

När konserten var slut så blev jag lite förvånad för det gick så fort. Ett tecken på att det var bra skulle jag tro. Jag vet att jag stod en stund, det var kanske bara några sekunder jag har ingen riktigt uppfattning, och bara tog in allting. Tog in människorna, arenan och stämningen efter att Gaga hade gått av scenen och ljuset tänts. Magin fanns kvar. 
 
När vi lämnade arenan för gå mot merchstandet så tappade vi för en sekund bort varandra. Det var oerhört mycket folk som skulle ut genom väldigt få utgångar. Som tur är så hittade vi varandra och vi tog en gruppbild innan vi sa hejdå för Tereza med familj skulle åt sitt håll, Linneá R åt sitt och jag och brudarna skulle tillbaka till hotellet. 
Hela gänget rejält utpumpade efter konserten. ♥
(Bilden kommer från Terezas blogg)
 
Det var svinkallt ute när vi kom ut och ingen av oss hade särskilt mycket kläder på oss. På vägen tillbaka till hotellet så åkte vi lite vilse men det löste sig ganska fort. Man kan konstantera att Herning inte ser likadant ut på natten som det gör på dagen. Tillbaka på hotellet så sa vi godnatt och gick åt in på våra rum. Höga på konserteufori men också lite tomma över att upplevelsen nu var över. 
Euforisk brud på hotellrummet.

Söndag
På söndagen fick vi möjlighet att sova ut hyfsat innan vi begav oss ner till hotellfrukosten för att därefter packa ihop det sista av våra grejer, checka ut och dra mot färjan. Det gick hur smidigt som helst och trots att vi var både fysiskt och psykist utmattade så hade vi det trevligt även på vägen hem. Stannade på Donken i Grenå och käkade innan vi åkte till färjan. Behövde inte vänta alls länge innan vi fick åka på båten och sedan var det en lång resa hem. Denna gång så gick det mycket fortare än på vägen dit. Kanske för att vi visste vad vi skulle förvänta oss. Vi spelade Yatzy vilket var ganska kul då alla var så slut i huvudet att vi inte kunde räkna ordentligt. Visade sig också att vissa var mer tävlingsinriktade än andra (YATZY!!) men på det stora hela så gick resan hem till Sverige hyfsat fort. När vi kom till Varberg lämnade vi av Linnéa på tågstationen där och sedan åkte vi hemåt. Lämnade av Jossan i Ulricehamn där hon blev hämtad och så var det bara jag och Linda kvar. Vi kom hem, Linda packade om och sedan slocknade vi ganska omgående och på måndagen så kom jag hem, packade om och laddade för tisdagens konsert. 
 
Vill verkligen tacka alla som gjorde den här resan till vad den var och speciellt Linda, Jossan och Linnéa som jag innan inte kände alls och på bara några dagar lärde känna ganska bra. Hela upplevelsen var verkligen över förväntan och ett minne för livet. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0