Jag trodde att jag skulle bli glad. Men jag känner mig inte alls glad. Den enda känslan jag har är ångest. Jag mår illa, har ont i magen och vill gråta. Blir så trött på mig själv och vet inte alls riktigt hur jag ska hantera det här. Det är ett så extremt stort beslut. Det är ändå minst fem år av mitt liv det handlar om. Antagligen måste jag flytta. 

Åååh, jag skulle vilja vara 17 år igen. Då när livet var så enkelt och det största problemet jag hade var att sommarlovet var för kort. 
Grejen är ju den att jag trivs så extremt bra med mitt liv som det är nu. Jag har det bra med familjen, jag har jobbat sen årsskiftet på två olika ställen så jag har haft okej ekonomi och jag känner mig tillfreds med mig själv. Jag trivs dessutom så extremt bra med att bo här. Jag vill inte bo någon annanstans. 

 

Samtidigt vet jag att jag står utan någon direkt utbildning, även om jag är kompetent på mycket, och att jag, när sommaren är slut, står utan jobb igen. Samtidigt så har jag en hel del erfarenhet nu och skulle kanske kunna få ett jobb. Jag vet dessutom inte om jag vill plugga egentligen. Det har kanske mest känts som en trygg bas? 

Får nog fundera på det här. Frågan är ju bara om jag ska lyssna på magkänslan som jag brukar eller gå emot den för i magen är det just nu en enda stor klump av ångest.