Jag såg Madonna igår. Jag såg Madonna igår. Jag har så mycket känslor kring gårdagen och det finns väl inget bättre ställe att skriva om det än här? Jag har lyssnat på Madonna länge. Hon var ju en ikon långt innan jag föddes och när jag någon gång där i början på tonåren upptäckte att det fanns så himla mycket bra musik där ute så uppenbarade hon sig första gången. Jag har lyssnat på Madonna mycket och hon har präglat mig i min musikaliska stil. Hon har till och med släppt en av mina absoluta favoritlåtar, alla kategorier - Like a prayer. 

 

Igår packade vi in oss i bilen och åkte till Stockholm. Vi kom till arenan i bra tid och hann både hejdå och stå i kö. Jag hade aldrig varit i Tele2 Arena innan så det var lite spännande med en ny arena, Globen är ju nästan "hemma" numera. Med globen färgad i Frankrikes färger blev vi kroppsvisiterade innan vi fick entra arenaområdet ens och visst kände man av att allting inte riktigt var som det hade varit dagen innan. 

 

Efter viss väntan (närmre 40 minuter efter sagd tid) och hyfsat dålig DJ som förband kom hon i en stor bur från taket och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Det var Madonna. Madonna! Jag blev så överväldigad. Få människor har jag känt är en så ouppnåelig människa som Madge. Och där kom hon sjungande på Iconic inspärrad i en gigantisk bur, från taket! Fantastisk entré! Showen fortsatte med en av mina favoriter från senaste skivan (som jag inte förstår varför så många andra dissar!) Bitch, I'm Madonna följt av både gamla och nya låtar. 

 

Snacka om show! Jag är så imponerad, jag hade inga direkta förväntningar då jag hört att hon skulle vara dålig live och ofta lite grinig och på dåligt humör. Den Madonna som jag såg igår gav verkligen 110% under hela showen och verkade ha genuint roligt på scen, jag såg henne le och skratta mot sina dansare och mot publiken flera gånger. 

Efter att hon hade kört Dress you up så gick hon så långt ut på catwalken hon kunde och sedan tog hon tillfället i akt att prata om dåden i Paris. Hon berättade att hon hade tänkt ställa in konserten men hade tänkt om för det är ju exakt det terroristerna vill, de vill tysta ner och skrämma oss och den glädjen ska vi inte ge dem. Även om jag har lite svårt för den extrema mediala uppmärksamheten kring händelserna i Paris så vill jag ju, självklart inte, förminska det. Det är fruktansvärt det som hänt och det kändes på något vis skönt att hon pratade om det och om världen i stort. Att befinna sig på en så intim plats där 40 500 andra människor håller med. Där 40 500 människor också är goda. Det visar att vi är fler. Vi kommer alltid att vara fler. 

Hon avslutade sitt tal med att hålla en tyst minut och att befinna sig i en arena med så extremt mycket andra människor och alla är tysta var mäkigt, det gav mig en tår i ögat för det blev så tydligt. Godheten är större. Vi är fler. Efter den tysta minuten fortsatte hon med låten jag kommit att älska - Like a prayer. Hela läktaren lystes upp av skärmar och lampor från mobiltelefoner och det var en magisk känsla. Det var precis som att något släppte från folks axlar efter det. Det blev lite lättare stämning i arenan, folk vågade dansa lite mer. Det var.. obeskrivligt. Jag tror man måste ha varit där. Eller så kan man kolla på det här youtubeklippet och uppleva det igen och igen och igen och igen. 

 

 

Om man ska sammanfatta konserten så kan man säga att det inte fanns en enda dålig låt. Linneá frågade oss efter konserten vilken låt vi tyckte vi var bäst och det var så svårt att säga för ALLT var verkligen jättebra. Klart att vissa låtar var bättre än andra men det fanns inte ett enda dåligt nummer. Hennes sång var kanske inte den bästa och ibland var det rejält svajigt på sången men helheten var så mycket över förväntan. Jag blev så imponerad över hur hon rörde sig på scen. 

 

Det känns på något sätt som att jag hittat tillbaka till musiken. Till det som jag hållit absolut mest kärt. Det är månader sedan jag lyssnade på musik sist. Alltså, startade mitt iTunes (inget spotify här inte!) och satte på mig lurarna och bara lyssnade på musik. Det hände någonting igår. Jag vet inte vad det var men när jag såg en av de absolut största och bästa artisterna jag vet stå på en scen så vaknade kärleken och behovet av musik igen. Jag är så tacksam för det. 

 

Jag avslutar nog med att citera mig själv från när jag laddade upp en bild på facebook under konserten: