Idag har jag tagit första steget i att försöka få min eventuella dyskalkyli utredd. Jag har alltid varit duktig i skolan i de flesta ämnen förutom matematik. Där har det mer eller mindre alltid varit ett problem. När jag gick i trean på gymnasiet klarade jag av något outgrundlig anledning A-kursen i matte första året. Andra året skulle vi läsa B-kursen och ja, det gick väl inte så bra. Att vi hade en ganska dålig (för att uttrycka det milt) lärare i ämnet gjorde inte saken bättre. Dessutom blir jag ganska lätt uttråkad om jag inte förstår. Har liksom noll tålamod. Jag klarade inte B-kursen och fick med några klasskompisar läsa den igen året därpå tillsammans med klassens under. Då fick vi en ny lärare som under vårterminen tyckte det var märkligt att jag ena stunden kunde förstå men att jag aldrig klarade proven. Vi pratade lite enskilt om det och om mina problem och då utbrister hon "Men det låter ju som att du har dyskalkyli". 

Detta var i maj, en månad innan jag skulle ta studenten. Därefter har jag läst på om det och insett att det nog är hyfsat troligt att jag nog har mig en släng av det här. När jag gick igenom vad jag vill uppnå 2015 så är en av sakerna att utreda detta en gång för alla. Därför ringde jag idag till vårdcentralen och bad att få träffa en läkare så att jag förhoppningsvis kan få en remiss till en logoped. 

Snacka om att man känner sig motarbetad och lite lite hånad när kvinnan i andre änden av telefonen säger "vad är det?" när jag berättar att jag vill få dyskalkylin utredd. Hon hade ingen aning om vad det var eller till vem man skickar remissen. Man hade ju kunnat hoppas att man skulle mötas av iallafall lite förståelse från sjukvården. 

 

Nu är iallafall bollen i rullning och jag tycker att det ska bli intressant att se vart det bär.