Att vara en pojkflicka
Kan vi prata lite om ordet pojkflicka för bara en liten stund? Det är nog ett av mina absolut minst omtyckta ord.
Det kan bero på att jag under hela min uppväxt blivit kallas pojkflicka av en massa personer men aldrig riktigt kunnat relatera. Vad betyder det ens? Jag förstår ju på någon nivå vad det åsyftar på men kan ändå inte riktigt sätta mitt finger på vad alla dessa människor som använt sig av det vill få fram när det kallat en för det.
Att bli kallad för pojkflicka är i min mening en förolämpning för det känns som att undertonen är att en inte är någon "normal" flicka. Jag har alltid synts och hörts, varit vetgirig och överallt, älskat att klättra och så länge jag kan minnas vägrat klänning och kjol.
Betyder detta att en "normal" flicka i princip alltid sitter tyst och stilla där hon blir placerad i sin fina lilla klänning?
En annan aspekt på det hela är att det finns ingen motsvarighet för pojkar. Det finns ingenting som heter "flickpojke" och det är med största sannolikhet väldigt få pojkar som, under sin uppväxt, fått höra att de är en "flickpojke".
Jag avskyr när vi ska sätta ettiketter på människor och än värre är det när en ettiketterar ett barn som bara är sig själv. Så fort en går utanför normen så måste en ha ett ettikett för att samhället ska kunna hantera en.
Sluta sätta ettiketter på barn.
Jag är ingen pojkflicka, jag har aldrig varit en pojkflicka och jag kommer aldrig heller att bli en pojkflicka.
