Min absolut första skiva som jag fick någon gång i mitten på nittiotalet var Spiceworld med Spice Girls. Den skivan släpptes när jag var fem år gammal och jag vet egentligen hur det gick till att den hamnade i min cd-samling men jag vet att det var den absolut första skivan jag fick. Det kan också vara den skivan som jag lyssnat absolut mest på. Jag skulle tro att den hade en konstant plats i min cd-spelare från jag fick den runt 97/98 fram till millenieskiftet någon gång. Jag har alltid älskat Spice Girls, kanske mer än jag förstått. Som vuxen blir jag såklart extremt nostalgisk av deras musik men jag hör också något i deras låtar och texter som jag som litet barn inte uppfattade. Drivet, peppen och inte minst den fantastiska girl powern. 

 

När de var med på avslutningsceremonin (en av de bästa musikaliska ceremonierna någonsin förövrigt!) så grät jag. Jag grät för att det var så stort för åttaåriga Sara att se de första favoriterna tillsammans på en scen. Jag får fortfarande, två år senare, tårar i ögonen och gåshud när jag ser det här klippet för hur det TAR hela arenan. För att de är så bra.