På torsdagen så satte jag mig på tåget och begav mig till småland. Det ska erkännas att jag var lite nervös. Även om jag träffat hur mycket vänner från nätet under mina år och så vidare så var detta speciellt. Vi var fyra stycken, ingen av oss hade träffats ordentligt innan och vi skulle dessutom bila till Danmark tillsammans. Oron visade sig vara helt onödig och efter att jag nästan missat mitt tåg i Linköping så kom jag tillslut fram till Nässjö där vi alla möttes upp. Resten av eftermiddagen och kvällen bestod av lite shopping, förberedelser och packning. Sedan gick vi och la oss för att iallafall få några timmars sömn.

 

Klockan 03.22 skickade jag iväg en snap till mina vänner och bekanta om att vi nu var påväg till Danmark. Förvånansvärt pigga (just då gick vi nog enbart på någon form av adrenalin) med tanke på de få timmar sömn vi hade i bagaget. Vi lyssnade på Gaga mer eller mindre hela bilresan till Varberg och kom fram i mycket god tid till när färjan skulle gå vilket var väldigt skönt. Själva färjeresan till Grenå kan ha varit det som var segast under hela vår vistelse. När vi kommit ombord köpte vi alla något att äta, för även om vi hade ätit på vägen ner så var vi hungriga, och när vi hade ätit och vi började slappna av så kom tröttheten som ett brev på posten. Vi hittade några bänkar i en korridor där vi la oss och jag vet inte hur länge vi sov, en halvtimme kanske, men den lilla tuppluren gjorde susen. Resten av båtresan spenderade vi med att försöka surfa på båtens urusla wifi, fönstershoppa i border shopen och så.. hängde vi mest.

När vi kom i land så skulle vi försöka hitta till Herning, vilket faktiskt gick över förväntan med hjälp från en karta vi köpte på båten. Vi stannade och åt och sedan gav vi oss ut på väg 15 mot Herning. Resan dit gick bra och när vi väl kom fram till Herning så stannade vi på en bensinstation och frågade om vägen till vårt hotell som bara låg en liten bit därifrån. Vi hittade även dit och vid det här laget började vi prata om vilket flyt vi hade haft hittills. Vad vi inte visste var att flytet skulle fortsätta hela resan igenom. Vi checkade in på hotellet och vid denna tidpunkt så försökte vi fortfarande att göra oss förstådda på svenska vilket vi snart skulle ge upp. Danskan var helt hopplös att förstå. Efter att vi installerat oss i våra rum och vilat lite så gick vi till köpcentret som låg mitt emot hotellet. Vi gick runt och kollade i lite butiker men jag köpte inget själv pga det är dyrt i Danmark. Sedan gick vi och åt på Jensens Bøfhus som låg i gallerian vi var på vilket var helt sjukt najs. Att sitta ner och äta ordentlig mat tillsammans var verkligen vad vi behövde. Tidigare på dagen hade vi stannat på ett McDonalds i Grenå men det vet vi ju alla hur näringsrikt det är på en skala. Efter att vi hade ätit så gick vi tillbaka till hotellet och chillade lite. Vi hade tänkt ta buss till arenan dagen därpå men kom fram till att vi skulle ta bilen ändå och tog reda på hur vi lättast tog oss dit. Runt åtta på kvällen sa vi godnatt och Jossan och Linda gick in till sig och jag och Linnéa gick in på vårt rum. Vi chillade lite mer men var vid det här laget ganska så trötta så jag tror att jag och Linnéa sov båda två strax efter nio.. 

 

Dagen D! Dagen som vi hade väntat så himla länge på och som var hela anledningen till att vi var i Danmark. Dagen som det nyss hade varit 200 dagar kvar till. Nu var den här. Efter att vi hade ätit en ordentlig frukost på hotellet och gjort oss iordning så packade vi in oss i bilen och begav oss till arenan. Vi hade dagen innan print screenat en vägbeskrivning så vi hittade dit utan några som helst problem. Vi parkerade, plockade på oss alla de saker som vi skulle ha med oss till kön och så gick vi. Jag var lite nervös vid det här laget. Jag visste inte alls vad vi skulle förvänta oss. Skulle det vara 20, 50 eller 100 före oss i kön liksom? När vi närmade oss kön så fick vi först se en ganska lång kö. Vi ställde oss längst bak i den och frågade om det var den vanliga eller LMZ. Efter lite problem med språket (danskar vill verkligen inte prata engelska om de slipper) blev vi pekade till en kille som hette Casper. Vi visste inte då att det var han som var en av de som hade Lady Gaga Denmark men vi skulle snart få veta det. Han skrev nummer på våra händer och det visade sig att vi, trots att vi inte kom till arenan förrän runt 10, var nummer 20, 21, 22 och 23. Helt sanslöst! Vi blev så glada när vi insåg det. Sen återstod bara runt 7 timmars köande utomhus. Vi hade dock tur för det kom knappt något regn alls. Vår största farhåga var att det skulle regna liksom. Däremot blåste det en himla massa men det har jag förstått att det gör mer eller mindre hela tiden i Danmark. Det är ju ganska platt. Vi hälsade på våra svenska vänner Alma och Jacob som var längst fram i kön. Köandet gick verkligen över förväntan. Vi lärde känna Casper lite grann och även hans vän och kollega Emilia. Det är väl en av de allra mest fantastiska sakerna  med att vara del av en fanbase. Man lär känna nya människor! Vad gjorde vi i kön då? Vi åt och väntade och väntade och åt. Vi hade lite godis, chokladbollar och mat med oss. 

Jag vet inte exakt klockslag men jag tror att det var runt fyra som de började släppa in oss i foajen. Vi fick våra "presenter" och vårt guldiga band som jag faktiskt fortfarande såhär tre veckor senare har runt min handled. Borde kanske klippa av det snart? Sedan fick vi köa lite mer. Det var dock ganska mysigt och man kunde känna att det fanns en förväntan i luften. Runt klockan 18, alltså 8 timmar efter att vi kommit till arenan, blev vi insläppta i själva arenan. Vi fick gå lungt och stilla och alla lydde. Det var faktiskt ganska skönt att det hela gick så stillsamt till för då behövde man inte oroa sig för att folk skulle tränga sig eller liknande. Vi hade sedan innan bestämt var vi skulle stå så vi ställde oss där direkt istället för att springa fram till scenen. Eller ja, jag sprang fram först men insåg snabbt att jag hellre stod med mina vänner så jag litade på deras omdöme om att de hade valt en bra plats. Jag kommer ihåg att vi alla var lite förvånade över hur "liten" scenen var. När man sett videos så hade man fått intrycket att själva catwalkområdet var större än vad det var. Strax efter att vi släppts in och intagit våra platser så släpptes de med vanliga biljetter in och det var betydligt stressigare för dem för de sprang runt som maniacs. Där någonstans så hittade vi Tereza, hennes syster och Linnéa R och vi bildade ett eget litet svenskt camp. Återigen var det så himla kul att träffa nya vänner! Sedan var det återigen dags för lite mer väntan. Halv åtta gick Lady Starlight på scenen och jag är säker på att hon är jätteduktig på det hon gör och allt men jag kan inte med henne. I mina öron låter det mer eller mindre likadant i 45 minuter vilket betyder att de 10 första minutrarna är najs ungefär och att det sen bara är en fortsatt väntan på det man är där för. 

 Peppade brudar!

Lite efter nio började det däremot hända saker och helt plötsligt stod hon där på scenen. Mother Monster. Lady Gaga. Den mest magiska kvinna jag känner till. Jag kommer ihåg att vi skrek allihopa och jag minns att jag kände hur hela kroppen vibrerade. Där och då var jag så lycklig som man kan vara. Där och då så var all den väntan som det hade tagit till det ögonblicket värt det. Konserten var verkligen över förväntan och tjejerna hade valt en superbra plats att stå på. Jag var hänförd under hela konserten över närheten till henne. Över att hon var där, bara några meter ifrån mig.

Grejen med Gaga är också att hon är närvarande. Jag har sällan sett någon artist, oavsett arenastorlek, som är så närvarande som Gaga är och jag tycker att det är så fantastiskt. Hon är där och hon är där för oss. Att välja ut några favoritnummer är jättesvårt. Jag gillade G.U.Y, Applause, MANiCURE, Gypsy, Bad Romance osv. Men om jag bara fick välja ett nummer så skulle jag välja Born This Way. Lady Gaga Denmark hade anordnat en "flashmob" där de delat ut hundratals A4 där det stod "Thank You" och så var det ett hjärta med en dansk flagga i och denna skulle vi hålla upp under Born This Way. När jag hörde om idén så tyckte jag att det lät kul men jag trodde aldrig att det skulle ge den effekten det gav. Bara det ögonblicket var värt alla pengar i världen och jag är så glad att jag var där för att känna vibrationen i arenan och se Gagas reaktion på riktigt. Arenan jublade och stampade fötter och det fanns en så kärleksfull känsla över hela arenan och Gaga grät och verkade tagen av initiativet.  

Detta var fjärde gången jag såg Gaga live och man tröttnar aldrig. Hon är så genuin och just att hon är där för oss gör det hela så magiskt. Att försöka förklara för någon som inte är där är svårt men det är få gånger jag känner mig så rätt och så lycklig som när Gaga sjunger eller när hon pratar. Alla vi som delar den stunden är en familj och vi förstår varandra. Det låter helflummigt men det är så det känns. 

När konserten var slut så blev jag lite förvånad för det gick så fort. Ett tecken på att det var bra skulle jag tro. Jag vet att jag stod en stund, det var kanske bara några sekunder jag har ingen riktigt uppfattning, och bara tog in allting. Tog in människorna, arenan och stämningen efter att Gaga hade gått av scenen och ljuset tänts. Magin fanns kvar. 

 

När vi lämnade arenan för gå mot merchstandet så tappade vi för en sekund bort varandra. Det var oerhört mycket folk som skulle ut genom väldigt få utgångar. Som tur är så hittade vi varandra och vi tog en gruppbild innan vi sa hejdå för Tereza med familj skulle åt sitt håll, Linneá R åt sitt och jag och brudarna skulle tillbaka till hotellet. 

Det var svinkallt ute när vi kom ut och ingen av oss hade särskilt mycket kläder på oss. På vägen tillbaka till hotellet så åkte vi lite vilse men det löste sig ganska fort. Man kan konstantera att Herning inte ser likadant ut på natten som det gör på dagen. Tillbaka på hotellet så sa vi godnatt och gick åt in på våra rum. Höga på konserteufori men också lite tomma över att upplevelsen nu var över. 

På söndagen fick vi möjlighet att sova ut hyfsat innan vi begav oss ner till hotellfrukosten för att därefter packa ihop det sista av våra grejer, checka ut och dra mot färjan. Det gick hur smidigt som helst och trots att vi var både fysiskt och psykist utmattade så hade vi det trevligt även på vägen hem. Stannade på Donken i Grenå och käkade innan vi åkte till färjan. Behövde inte vänta alls länge innan vi fick åka på båten och sedan var det en lång resa hem. Denna gång så gick det mycket fortare än på vägen dit. Kanske för att vi visste vad vi skulle förvänta oss. Vi spelade Yatzy vilket var ganska kul då alla var så slut i huvudet att vi inte kunde räkna ordentligt. Visade sig också att vissa var mer tävlingsinriktade än andra (YATZY!!) men på det stora hela så gick resan hem till Sverige hyfsat fort. När vi kom till Varberg lämnade vi av Linnéa på tågstationen där och sedan åkte vi hemåt. Lämnade av Jossan i Ulricehamn där hon blev hämtad och så var det bara jag och Linda kvar. Vi kom hem, Linda packade om och sedan slocknade vi ganska omgående och på måndagen så kom jag hem, packade om och laddade för tisdagens konsert.